När vi dansade i dimman
En mjuk och lite sorgsen röst sjunger ut om romantiken som sviker, medan blåsinstrumenten glider på tonerna i andningspauserna. Trumpetens ljud smyger sig på en alternativ melodi, och den lugna rösten sjunger vidare. Med slutna ögon tänker jag mig bort till en dov och suddig jazzklubb på 40 talet. Här kan jag röka mina cigarrer, locka till mig kvinnan med röda läppar och permanentat hår. Här kan jag gå ut med hatt och kavaj, dricka whiskey och dansa pardans. Ibland trivs man i dimman från en annan tid. Ibland får man stänga ögonen, lite för länge.
Kommentarer
Trackback
