Molnluffare

Jag skriker det högsta min kropp klarar av. Lungorna pressas och läpparna spricker. Jag skriker och hela världen skakar till. Fåglarna lämnar sina bon och människor vänder sig om. Jag ser allting här uppifrån kullen, men bryr mig gör jag inte. Jag skriker igen, utan vila eller återhämtning, högre än någonsin förr. Världen skakar, synen försvinner, benen viker sig. All syre lämnar kroppen, jag fallet ner på gräset och tror att döden andas vid min sida.