Molnluffare

Vart gömmer du dig frihet? Varför delar du inte med dig av din skönhet? Jag längtar, letar, men hittar dig inte. För hur kan man finna något så omöjligt? Hur ska man se det som inte finns?

Jag avundas dig fågel.

Tänk dig vilken värld vi hade levt i om så var fallet. Vilket underbart helvete...

"We need to cut off his face and wear it and go on a really tightly budgeted shopping spree in stores that dont exist. That's what we need to do, are you with me?" - Charlie Sheen

"I am a unicorn fart. I was born out of the butthole of a unicorn called steve. Someday i'll die. Between now and then I'm going to keep my shit together and sing my fucking heart out. I love dogs. They're my people." - Sia

Allt vad människan kan göra för att känna makt. Det blir ett slagsmål på överlevnad och idioti. Det här är till alla de människor som inte förstår. Jag ska pissa på din grav.

Jag sätter på mig hörlurarna och försvinner i musiken, för är ju ändå det vi är bäst på. Att låtsas som om världen är ett fint ställe att leva på trots den återkommande motbevisningen.

Jag tog fram penna och papper (för det var ju faktiskt ett tag sedan sist). Jag funderade och funderade på vad jag skulle kunna rita. Utan framgång sade jag till mig själv, jag kan ju trycka ner spätsen på pennan och låta handen röra sig som den vill! Det slutade med att jag hade ett A4 fullt med sträck och pilar. Men det kanske är det vi kallar konst.

Jag har skaffat mig Twitter och myspace, nu äntligen några år efter. Nu fattas väl bara bilddagboken innan jag kan ta del av hela cybervärlden.

Vi upplever oss vara huvudpersonen i vår egen film. Alla ser världen från sitt perspektiv, alla har en egen bild av omgivningen. Tänk dig då hur många världar det egentligen finns just nu. Hur många olika verkligheter som pågår just i denna sekund.

Det må vara för att klockan är strax efter 5 på morgonen som jag kämpar ivrigt med att inte låta ögonlocken falla. Möjligheten finns även att jag svamlar.

Earth Hour var mysigt.

Det är för mig skrämmande att det finns så många människor på jorden. Alla med ett unikt sätt att tänka på. Jag gick igenom coop forum och tänkte på detta. För varje person som passerade mig försökte jag lista ut vad denne person tänkte på. Jag blev nog lite ärrad av uppdraget... Det är skrämmande att det finns så många människor, men man har ingen som helst aning vad någon av dom faktiskt tänker...

Värmen stiger när jag omfamnar din kärlek. Jag håller den så nära att inget annat känns, inget annat finns. Jag kramar kärlekens osynliga kropp och du ler åt mitt håll. Jag stannar här ett tag, bara ett tag tänker jag, men tanken spricker och jag vaknar ändå.

Känner mig som en kliché.

Jag ser alla dessa möjligheter runt omkring mig, men någon kastar jord över mig. Är det jag som står där med den bortkopplade blicken? Är det jag som håller spaden i handen och låtsas veta vad jag gör? Jag ser alla dessa möjligheter runt omkring mig, men det gör inte varelsen under jorden längre.

---

Så hej världen. Saker börjar bli verkliga i mitt liv nu, och det är för mig svårt att veta hur jag ska hantera. Ni får ursäkta ifall jag beter mig annorlunda eller på något sätt gör er obekväm. Jag måste tyvärr lägga mig själv före allt annat just nu, vilket jag aldrig testat förr men tyckte det var värt ett försök.

Pekfingret är rött, långfingret är blått och handen droppar lila. Jag lägger handen på den vitmålade väggen och drar sakta neråt. Färgerna ger en tydlig kontrast från den mörka vintern och jag kan inte låta bli att le. Dopaminet forsar i hjärnan och armarna flyger åt alla håll, stänker lycka genom färger, på väggar och tak. Andningen ökar, hjärtat dunkar och kroppen snurrar. Tunneln, här mitt i ingenstans ska bli mitt hem. Jag ska sova under stjärnhimlen av färger, hälsa främlingar välkomna och leka troll varje morgon.

Vi spelar schack mot misslyckan varje dag, i hopp om en vinst. Vi styr våra pjäser med sådan nogrannhet, sådan rädsla. En pjäs nere och svetten börjar rinna. Misslyckan ler sitt vridna leende och bländar mig med sin skadeglädje. Andra pjäsen nere. Misslyckan tar min hand och lämnar avtryck på min hud. Jag frågar försiktigt vad meningen med detta livslånga spel var. En dåsig viskning inifrån skallbenet svarar. Jag är endast en eltad tanke och en missledande begäran på ett lyckat liv.

Jag ser bara fler och fler anledningar att inte göra någonting över huvud taget. Jag ser fler anledningar att inte lära känna dig, eller ens ge det en chans. Varför ska jag kliva upp ur sängen, varför ska jag umgås med människor? Jag vill bli en ylande varg, en örn eller en elefant i indien. Vad behöver jag då människor till?

En storm av tankar hälade på såhär i värmen. Jag vill ut och vandra på ängar, klättra i bärg, bada i grottor. Jag måste leva, ta varje steg med kraft och vilja. Snön sätter stopp för min kraft just nu, och istället för att gå ut i solen sitter jag och ser en film om en man ute i det vilda.

Lek med tanken en stund, tanken att det kanske kommer lösa sig till slut. För vad skadar det att låtsas, för en stund, om den tanken råkar vara sann?

---

Nu börjar jakten igen, jakten efter att den där drömmen jag hade i natt kommer tillbaka. Visst är det så att drömmar kan vara så mycket bättre än verkligheten, men för mig är verkligheten lika overklig som drömmen. Eller kanske är drömmen lika verklig som allting annat, bara i en annan tappning?

Jag är extremt trött och vet inte riktigt vad jag vill förmedla. Jag vill mest bara få en start på den här bloggen, som är min censurerade värld, jag tror den här kommer bli mer "tänkvärd" än den andra, och den andra mer personlig/deppig och sånt. nä jag vet inte.

Ni ser väl skillnaden om ett tag.