Slitande, skrikande, krävande människor
Jag slåss, kämpar, blöder, ger allt för att bli fri. Jag drömmer, gråter, tar det lugnt, men ändå är det ingen som ser. Låt mig springa åt motsatt håll, låt mig njuta av den omöjliga friheten jag vill åt. Det ska inte vara så här, det ska inte vara på grund av någon annan som jag lyder. Där jag är nu är så långt ifrån där jag vill vara. Jag vill andas in värmen i en tropisk skog, jag vill njuta av alla moln över mig, bygga ett hem från ingenting och känna att ingen sliter i mig. Sluta slit i mig. Låt mig vara, ni envisa monster.
vita väggar
Rädda mig från detta helvete, jag är less, jag vill slippa. Rädda mig trots att jag inget förtjänar, trots att det jag gjort är oförlåtligt. Rädda mig Diza, se mig genom spegeln och le så där som du brukar, du brukade älska det du såg. Du brukade vilja.
Det finns en värld
Vandrar på toner
Jag inser att enda sedan jag börjat blogga igen har jag bara pratat om död och dumheter. Mina tankar vill inte lämna denna mörka tillvaron trots min ständiga kamp, det var nog därför jag slutade blogga.
Simpla saker som denna mysiga video och vänner som snart kommer på besök ger mig mer än alla dessa jävla "tänk så här så blir det bra" böcker jag fått i handen senaste dagarna.
Kylande varmt
Oroa er inte
Förra inlägget blev inte mitt sista ändå...
Sista
Om ändå
Du drömmer om den förbjudna frukten. Du vill inget hellre än att följa den lockande doften. Du fantiserar om det saftiga köttet som rinner från dina tänder efter att du har tagit den första tuggan. Saften får ditt blod att pulsera och alla dina sinnen att explodera av eufori. När tanken fyller dina vakna timmar måste du försöka, för varje pris att nå det onåbara. Jag måste ta en tugga, men vart är frukten?
