Molnluffare

Jag tänkte bara meddela er värld att Diza är lyckligast på avdelningen just nu. En andra chans visade sig och hoppet om livet kom tillbaka.

Jag har inte så mycket att blogga om, men det kommer, det kommer...

Narren har allting framför sig, han går på orörd mark med enkelheten vid sin sida. Han har en själ som aldrig behöver mer än vad den redan håller i sin hand. Nyfikenheten om nuet är en stor del av vardagen, då narren inte kan tänka framåt eller bakåt, utan nöjer sig med livets spänning.

Jag testade ut några nya tuschpennor som inte alls var lika bra som jag trodde:

Så jag gav upp och målade sista bilden i akvarell:

 

Denna snyggis ska bli min första tröja, jag ska nämligen börja trycka min egen kollektion så småningom.

I veckan har jag har både röntgat hjärnan i en sån där läskig kuvös för att kolla om jag har några konstigheter där, samt har jag nu gjort en EEG där sladdar kopplas till hjärnan och man får kolla in i en blinkande lampa...för att se...ja vad det nu var värt för vet jag ej...

Kom och hälsa på mig mina älskade vänner, jag lever för er just nu.

---> Dizak.blogg.se <---

På trädets grenar formar lyckan sina gröna blad. Solstrålar omfamnar ögonlocken med värme och låter sig spridas genom kroppen. Fåglarna sjunger i falsett en bit bort och isen blir till vatten igen. Är det den efterlängtade våren som smyger sig fram genom naturens alla livsformer?

Vi ses snart igen, du fantastiska frihetskänsla. Vi ses snart igen du väldoftande sommar, du älskade flykt. Vi ses snart igen, med lite tålamod kanske vi möts tidigare än förväntat.