Molnluffare

Pekfingret är rött, långfingret är blått och handen droppar lila. Jag lägger handen på den vitmålade väggen och drar sakta neråt. Färgerna ger en tydlig kontrast från den mörka vintern och jag kan inte låta bli att le. Dopaminet forsar i hjärnan och armarna flyger åt alla håll, stänker lycka genom färger, på väggar och tak. Andningen ökar, hjärtat dunkar och kroppen snurrar. Tunneln, här mitt i ingenstans ska bli mitt hem. Jag ska sova under stjärnhimlen av färger, hälsa främlingar välkomna och leka troll varje morgon.