Distans

Vi spelar schack mot misslyckan varje dag, i hopp om en vinst. Vi styr våra pjäser med sådan nogrannhet, sådan rädsla. En pjäs nere och svetten börjar rinna. Misslyckan ler sitt vridna leende och bländar mig med sin skadeglädje. Andra pjäsen nere. Misslyckan tar min hand och lämnar avtryck på min hud. Jag frågar försiktigt vad meningen med detta livslånga spel var. En dåsig viskning inifrån skallbenet svarar. Jag är endast en eltad tanke och en missledande begäran på ett lyckat liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0