Hon som ingenstans har

Smutsiga gator här i stockholms dimma. Folket susar förbi utan att röra på benen, utan att bry sig om livets hårda stunder. Cigaretten luktar, bränner, men jag röker den ändå. För vad annars kan man göra, om inte låtsas vara en av alla. Smutsiga gator här i stockholms dimma. Människorna fyller staden men lyckas ändå verka så långt borta. Ensam med nattens vilda fåglar och alkisgubbar. Ingenstans att ta vägen, ingenstans att fly. Jag lever på kylans kramar och rädslans sällskap.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0