En handling för mycket

En vacker flicka höll jag i mina armar en dag. Jag minns henne så väl, för varje gång hon log började hela min kropp skrika. Jag minns henne så väl, så väl att det gör ont.

Kanske minns jag dig från igår då vi satt på sängen och pratade, kanske var det igår dina sista ord tvingades ut. Vi kysstes, du sa att det aldrig kommer bli. De orden jag hört varje gång jag låtit mig falla, de orden du sa var inget nytt, men det ekade, upprepades, slog mig och tog mig. Okontrollerbara tårar rann från min kind och i nästa sekund blev allt svart. På morgonen där efter vaknar jag blank. En lucka behövde fyllas, då jag minns mina händer runt din hals. Jag började skaka. Bilden av dig liggandes på det kalla golvet är fast i mitt minne. Du var blek.

En vacker flicka höll jag i mina armar en dag. Jag minns henne så väl, för varje gång hon log började hela min kropp skrika. Jag minns henne så väl, så väl att det gör ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0