Molnluffare

Barfota i det varma gräset, ute i världen, i saknad av en destination. Det är här jag hör hemma, här där tiden inte äger någon kontroll. Tankar som klängt sig fast är nu fri och svävande långt upp i atmosfären dit jag inte når. Jag sträcker mig inte efter dem heller, för ensamheten tar upp all fokus. Följ med mig, min älskade vän, tillåt våra själar att vandra ensamma tillsammans. Vi stannar och gör upp en eld brevid vattnet, vi klättrar i träd och håller varandra varma om nätterna. För vem har sagt att ensamheten inte kan delas mellan två fria kroppar?