Tyngd

Jag mår som en svikare idag och vågar inte gå upp för trappan, för än vet jag inte hur jag ska våga kolla i hennes ögon. Jag mår som alla andra en sån dag, då skammen gör ondare än träningsvärken och illamåendet. Allt vad de gjort för mig, all denna stress de får för det. En bättre unge ska jag försöka bli, en sån som inte alltid tänker på sig själv i första hand, en sån som inte gång på gång får de där uppe att sova dåligt om nätterna. Jag vill säga förlåt till alla jag skadat, visa att jag har kontroll. Sedan hoppas att turen som jag aldrig fått smaka på, äntligen hälsar på. För o vad gott det hade varit...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0