Molnluffare

Jag är glad att du inte tvingar mig längre, jag är glad att du sällan visar dig. Men istället hör jag dig växa i din lilla bur, du är så stor att du droppar över på mina tankar, infekterar mig med ditt mörker och gör det svårt för mig att veta vem som tänker. Det är ofta nu för tiden jag känner mig som främlingen i denna kropp, kanske är det jag som inkräktar, kanske är det därför du är så förbannad.