Den förträngda
Jag vill att någon stoppar mig, kväver mig med kramar av kärlek, vilar blicken på mina sanna färger och fortfarande älska mig lika mycket.
Den enda jag lät komma så nära, den enda jag lät se dessa färger var mig själv. Men mina armar var för svaga, jag kunde inte hålla om mig längre. Jag ville inte se vad som gömde sig i tankarna. Så jag släppte taget och förträngde kärleken. Jag lät aldrig våra ögon mötas igen, Jag såg aldrig mer dig som en del av mig själv. Vi har kommit till den stunden då vi två är inget annat än främlingar för varann.
Jag vill kunna stoppa honom, kväva honom med kramar av kärlek, vila blicken på hans sanna färger och fortfarande älska honom lika mycket.
Den enda jag lät komma så nära, den enda jag lät se dessa färger var mig själv. Men mina armar var för svaga, jag kunde inte hålla om mig längre. Jag ville inte se vad som gömde sig i tankarna. Så jag släppte taget och förträngde kärleken. Jag lät aldrig våra ögon mötas igen, Jag såg aldrig mer dig som en del av mig själv. Vi har kommit till den stunden då vi två är inget annat än främlingar för varann.
Jag vill kunna stoppa honom, kväva honom med kramar av kärlek, vila blicken på hans sanna färger och fortfarande älska honom lika mycket.
Kommentarer
Trackback
