Hundraåttio grader
Marken försvinner, det finns inget att stå på. Gravitationen har ändrat riktning, himlen är nu under mig och marken över mitt huvud. Det känns bra att falla, men jag vet inte riktigt om jag faller eller skjuts bort från jorden för att sedan stanna till och falla ner igen, tillbaka till marken lika snabbt.
Kommentarer
Trackback
