Molnluffare

Jag öppnar dörren, tar tre steg ut i kylan och lägger märket till löven liggandes på marken. Jag kollar upp och ser kvistar som tidigare var färgade med dessa vackra blad. Besviken än en gång på naturen suckar jag åt Sveriges klimat. Men trots att träden inga färger har, så lever de vidare in på nästa sommar och flera somrar efter det. Kanske är inte allting dött enbart för att det ser så ut? Kanske kan även jag vara vaken under vintern, och leva lika fritt som annars.