Det droppar

Det vita täcket som vilat över oss spricker upp och låter våra ögon bländas av den starka solen. Inte längre tynger mörkret ner mina tankar med sina kalla vindar. Jag begraver mig i den sakta smältande snön och väntar in våren. Det droppar från istapparna på takkanten och jag lyssnar när dropparna landar i den tjocka snön, jag inser att det är något speciellt med att se våren växa fram.




(Ps. mysigare irl)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0