Du drömmer om den förbjudna frukten. Du vill inget hellre än att följa den lockande doften. Du fantiserar om det saftiga köttet som rinner från dina tänder efter att du har tagit den första tuggan. Saften får ditt blod att pulsera och alla dina sinnen att explodera av eufori. När tanken fyller dina vakna timmar måste du försöka, för varje pris att nå det onåbara. Jag måste ta en tugga, men vart är frukten?
Jag skalar av mig skinnet och låter världen kasta en äcklad blick på det ruttna köttet som jag så länge försökt göra rent. Det blottade köttet svider i solljuset, jag lider, blöder, gråter och skriker, men jag vill att du kramar mig oavsett smärtan. Stanna i mina skakande armar, du älskade någon.
Jag kan inte skriva längre, jag kan inte måla längre, jag kan inte göra någonting kreativt längre. Så sluta kolla in på min blogg, följ mig på bloglovin istället så ser du när mitt nästa inlägg kommer...
Har så mycket att berätta, men kommer inte på hur jag ska beskriva. Så jag låter bli.
Equality of weight or force; an equipoise or a state of rest produced by the mutual counteraction of two or more forces.
A level position; a just poise or balance in respect to an object, so that it remains firm; equipoise; as, to preserve the equilibrium of the body.
A balancing of the mind between motives or reasons, with consequent indecision and doubt.
Jag klurar fortfarande på vad jag ska ha för tatuering när jag fyller 18. Jag hade först tänkt ha ordet "Frihet" där min svans som inte finns sitter. Men jag har varit kär i ordet equilibrium sedan Blue Foundations låt kom ut...
Ja, jag lever. Jag har inte haft ork till att blogga senaste tiden, det känns som att jag inte skrivit något vettigt på tre evigheter. Kom och hälsa på mig snälla..(!) Snart torkas jag ut och ruttnar bort till en illaluktande sandhög... Jag har så mycke kärlek i kroppen, men ingenstans har den att ta vägen. Det är så inte synd om mig, jag lever som sagt.
En slämboll som sakta glider sig mellan dina fingrar, ett äckligt gammalt snorpapper som fastnat på din vägg och krälar sig ner mot marken, ett stort tuggimmi som kletat sig fast på din sura strumpa... Så mår jag just nu.
Narren har allting framför sig, han går på orörd mark med enkelheten vid sin sida. Han har en själ som aldrig behöver mer än vad den redan håller i sin hand. Nyfikenheten om nuet är en stor del av vardagen, då narren inte kan tänka framåt eller bakåt, utan nöjer sig med livets spänning.
Jag testade ut några nya tuschpennor som inte alls var lika bra som jag trodde:
Så jag gav upp och målade sista bilden i akvarell:
Kramar på er! Saknar allt och alla. Men jag kan iallafall känna mig trygg här.
Denna snyggis ska bli min första tröja, jag ska nämligen börja trycka min egen kollektion så småningom.
I veckan har jag har både röntgat hjärnan i en sån där läskig kuvös för att kolla om jag har några konstigheter där, samt har jag nu gjort en EEG där sladdar kopplas till hjärnan och man får kolla in i en blinkande lampa...för att se...ja vad det nu var värt för vet jag ej...
Kom och hälsa på mig mina älskade vänner, jag lever för er just nu.
På trädets grenar formar lyckan sina gröna blad. Solstrålar omfamnar ögonlocken med värme och låter sig spridas genom kroppen. Fåglarna sjunger i falsett en bit bort och isen blir till vatten igen. Är det den efterlängtade våren som smyger sig fram genom naturens alla livsformer?
Vi ses snart igen, du fantastiska frihetskänsla. Vi ses snart igen du väldoftande sommar, du älskade flykt. Vi ses snart igen, med lite tålamod kanske vi möts tidigare än förväntat.
Det vita täcket som vilat över oss spricker upp och låter våra ögon bländas av den starka solen. Inte längre tynger mörkret ner mina tankar med sina kalla vindar. Jag begraver mig i den sakta smältande snön och väntar in våren. Det droppar från istapparna på takkanten och jag lyssnar när dropparna landar i den tjocka snön, jag inser att det är något speciellt med att se våren växa fram.
Varje gång jag stängde ögonen såg jag plattor staplade på varandra, plattorna gled som två hala isbitar, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Varje bild jag försökte tänka på gick sönder och blev till flera plattor, de gled fram och tillbaka, fram och tillbaka.
